När elektriciteten kom till Fiskartorpet
Livet på Fiskartorpet hade länge varit så som det varit i alla tider – man gick upp och till sängs med solen. Innan elektriciteten användes karbid- och fotogenlamper. Fotogenlampor hade vi flera stycken. Dessa användes även till fisket. För att märka ut och finna åter mitt i natten försågs bojjar med en fotogenlampa. På så vis kunde skötarna (stora strömmingsnät) hämtas när det var mörkt.
Vi hade en karbidlampa. Karbiden köpte men i form av ett krossat minneral i små kakor. Som man la in den undre delen. I den övre delen hade man vatten som kunde regleras och droppas i karbiden. Detta framkallade gas och tryck som gick upp i ett munstycke. I änden på munstycket sitter en bränd silkesstrumpa frö att samla gasen. Gasen brann i strumpan.
Men så en dag hände det som familjen i torpet väntat på- elektriciteten kom.
En dag strax före kriget kom så äntligen den omtalade elektriska belysningen till torpet. Uppifrån gården drogs som luftburen ledning strömmen ner till torpet. Det drogs bara till huvudhuset. Det var bara för belysning och även till radion. Jag kommer ihåg att jag som barn tyckte det var fantastiskt att leka med skuggorna som blev av den nakna glödlampans sken.
//Charls Bexander till Björn Bexander 2013-03-29
Karbidlampa